annsblogg

Ur Visor och ramsor i Hellsingland

Många hyllningstal blev det igårkväll när Lennart Hellsings 90-årsdag firades av branschen, fint arrangerat av Svenska Barnboksinstitutet och sponsrat av bland andra Rabén & Sjögren.  Och mat, vin, sång, cirkus och verser, förstås, till denne mästare på finurliga, oväntade och roliga rim och verser som fastnar. Jag tillhör absolut fancluben, uppväxt som jag är med Gabriel Gräslök, Selma Selleri, Kusin Vitamin och alla de andra och fick möjlighet att gå med i det nya Hellsingsällskapet som utlovade spektakel framöver. Det kan det väl ändå inte bli för mycket av.

Hamnade mittemot Erik Magntorn, pristagare av det nya Hellsing-priset för texten till boken Visst finns det drakar och hans fru Ida som skriver en bok om loppisar. Det var trevligt. Hyllningstalen var så många att det blev lite för lite tid till att småprata med andra bekanta gäster som man inte ser så ofta. Å andra sidan var underhållningsvärdet högt så minglet får bli en annan gång. Nästa vecka kanske.

Vad sjutton ger man en 19-åring som är klokt, användabart och inte kostar alltför mycket? Med en rad aktuella studentfiranden har vi grubblat oss fördärvade. Helst vill jag ge en ultimat bok förstås, men vilken? Filosofi, Relationer, Kloka råd på vägen, En guide ut i världen,  eller Hushållsekonomi? Nu hittade jag dock en utmärkt bok - Jamie Olivers nya kokbok Jamies matrevolution - lär dig laga mat på nolltid. Den vill väl varenda kotte som snart får eget hushåll ha!

Läser i utmärkta tidningen Vi läser att unga brottslingar i Massachusets, USA kan välja mellan att sitta i fängelse eller delta i en bokcirkel. Grymt lätt val, tycker en annan förstås. Sex bokträffar och en radda klassiker under tre månader är det alternativa straffet till fängelse, som går under namnet Ändra ditt liv med hjälp av litteratur. Jag tycker det är en genialisk idé och en fräck symbol för vilken betydelse litteratur kanske kan ha, särskilt för unga människor.

- Jag gillar inte straxar, säger min 9-årige brorson argt när hans pappa inte, precis just nu i detta ögonblick, kan cykla med honom, spela tv-spel eller läsa en bok. Han har hört det för ofta. Jag är också otålig av mig och förstår honom, straxar är en sorts avvisande eller uppskjutande på obestämd tid. Som förstör lite av det roliga, förväntan och energin. Ändå inser jag vid närmre eftertanke att jag använder straxar ofta, både hemma och på jobbet. Ungefär som Alfons pappa som ”ska bara” innan han kan ägna sig åt det Alfons vill.

Tror jag ska vara solidarisk med brorsonen och bojkotta begreppet strax med omedelbar verkan. Släppa allt jag har för händer och gjuta en gipsmask, fixa en basketkort eller baka chokladbollar - just precis när det efterfrågas.