annsblogg

Digitaliseringen av böcker och text debatteras flitigt. I dagens Godmorgon världen i P1 handlade deras tredje reportaget om digitalisering och upphovsrätt om forskningen förändrade möjligheter. När allt publicerat forskningsmaterial finns tillgängligt kan man öka takten på forskningen och forska på sådant som tidigare knappt var möjligt på grund av att reserarchen var för tidsödande. Man kommer till exempel att kunna hitta mönster i språkutvecklingen, som tidigare skulle ta decennier att finna, på några veckor eller månader. Frekvensen av använda ord i vissa texter tar bara minuter. Digitaliseringen kan alltså ändra vetenskapliga metoder i grunden. Fantastiskt! En viss digitalisering är förstås redan gjord. Till skillnad från författare av böcker så är ju forskare i första hand intresserade av att bli lästa och kanske citerade och i andra hand av de pengar upphovsrätten kan ge. Själv besöker jag regelbundet www.uppsatser.se där man kan söka bland över 60.000 uppsatser från svenska universitet och högskolor.

Att författare och illustratörer ska få betalt för sitt arbete är förstås givet, oavsett hur det publiceras och saluförs. Det knepiga är hur man balanserar skydd av upphovsrätten på nätet utan att skapa en överdriven bevakningsapparat. Vi kommer att få en intensifierad debatt kring detta under hösten, inte minst nu när Google pressas kring sina intentioner av svenska förlag och upphovsmän.

Fick nyligen veta att svenska skolbarn får minst högläsning i Europa. Alla jag nämner det för häpnar och tror inte på det. Sånt som högläsning är väl vi jättebra på.  Tror vi. I svenska skolan är det mer vanligt med att man börjar dagen med tyst läsning. Lugnt och stillsamt och alla läser i sin takt. Eller inte läser alls kanske  för tyst läsning är inte så kul för de små 7-8  åringar som varenda dag kämpar för att få sammanhang i det de läser. De lär sig vända blad i lagom takt.

Högläsning är det allra bästa vuxna kan ge barn i alla åldrar om vi vill att de ska lära sig läsa, associera till och förstå text, få ett bra ordförråd och kunna diuskutera innehållet i en bok eller text med andra. Alla fattar väl att det är kul och bra med högläsning men HUR bra tror jag inte så många inser. Barnens Bokklubb startar en högläsningstävling om några dagar, för alla skolklasser i skoår 1-5. Kanske nappar några fler än de redan frälsta på denna tidlösa och utmärkta undervisningsmetod.

Vi på Barnens Bokklubb har gjort en ny tidning på mitt jobb. En tidning om barns läsning. Huvudintervjun är med Caroline af Ugglas. Tidningen heter Minior och vi delar ut den i sommar på olika ställen där barn är med sina föräldrar. Den blev så himla fin - och innehållsrik. En sak är säker, det finns massor att skriva om läsning och lika mycket att skriva om barnböcker samt om de som skrivit och illustrerat böckerna. När nästa kommer har vi dock inte bestämt. Måste se om det finns tillräckligt med intresse runtom i landet.

Utan tillgång till internet letar vi febrilt bland böckerna på landet efter någon faktabok om fladdermöss. Alla dessa böcker - och alldeles särskilt faktaböcker som har en särskilt viktig roll på landet där man hittar märkliga saker och djur - men inte en enda om fladdermöss. Hittade en liten text om en obehaglig fladdermus från sydamerika som var en av de få blodsugande arterna men den texten passade inte in på den lilla krabat vi hittade på vinden, hängande i en trasig glasruta med tydliga blodspår. De mindre grabbarna räddade musen men den var inte lätt att handskas med, snabb som kvicksilver trots sin skada - och rädd. Förra sommaren hade vi en skogsmusunge i en vecka i en hink i köket, i år blir det visst den lilla fladdermusen, någon dag i alla fall. Om musen kunde vi läsa massor i den underbara Stora musboken av Stefan Casta och Staffan Ullström. Ett måste för alla som bor på landet någon period under året. Nu faktasök om fladdermöss.

En tur till stan och förhandsvisning av Harry Potter och Halvblodsprinsen. Alla barnen fick följa med, de har ju trots allt läst alla böckerna och de äldsta är väl typ jämngamla med Harry, Hermoine och Ron i filmen. Mycket nöjda tumlade vi ut i solljuset efter två och en halv timme. Filmen är lika bra som de tidigare men kanske lite långsammare och en aning vuxnare. Spännande, fantastifullt och magiskt gjord - och rolig när till exempel Ron dricker kärleksbrygd ämnad för Harry. När vi läste boken högt grät vi alla på slutet men inte nu - tur att vi visste vad som skulle hända. Nu längtar vi redan efter sjunde och sista filmen.

Var på Kulturhuset ikväll och lyssnade till Joyce Carol Oates - en av mina favoritförfattare sedan jag sträckläste min första bok av henne - Ljusets Ängel - i början av 80-talet. Ett fantastiskt samtal, levande, intressant, innehållsrikt och inte alls högtravande eller pretentiöst. Oates själv var pratsam och munter och påstod att hon inte alls brukade ledas till att berätta så mycket personliga eller märkliga oväntade åsikter och funderingar. Och hon var då och då märkbart smågenererad över inslag i dagboken som just publicerats. Dock inte en dagbok med en massa avslöjande och plumpa nedgöranden av andra personer som så många andra ägnar sig åt. Oates menar att hon inte tycker det finns anledning att kritisera människor, alla har ett berättigande och alla har vi många sidor som våra medmänniskor tolkar på olika sätt. Humant och begåvat.

K0m också hem med ett signerat ex av Dagbok 1873-1982. Räknade till 15 andra titlar med hennes namn på i bokhyllan när jag skulle ställa in den. Förutom de tre ungdomsböckerna då. Och förutom böckerna hon skrivit under pseudonymen Rosamund Smith, otäcka thrillers varav bland andra Brudgummer är riktigt bra. Hon är inte bara en grym författare, hon är också suveränt produktiv. I sommar ska jag först läsa Dödgrävarens dotter och sedan Dagbok. Äntligen semester!

Nu har jag äntligen fått hem den - snyggaste pjäsen i vårt hem. För pjäs är vad jag måste kalla den - keramikharen av Petter Hellsing, en stor tung, vackert och märkligt glaserad skulptur. Identisk lik den hare vi ibland ser i John Bauer-skogen på landet men ändå inte. Fick ett löfte om den i höstas men fick vänta tills en ny omgång var skapta, glaserade och brända och i veckan var jag ute och valde. Inte lätt, alla var olika men lika fina. Konst får gärna vara rolig, vacker och ge perspektiv eller en ny vinkel - och väcka nyfikenheten. Haren har allt det där. Läs mer om konstnären http://www.petterhellsing.se

Har lagat mig igenom hela sju recept ur bästa nya kokboken - Matrevolution av Jamie Oliver (Ja, just den som nybakade studenterna fick och nu har jag testat). Mat på nolltid (tja, nästan i alla fall). Så enkelt och grymt gott. Glömde helt att det regnade. Sommaren är räddad!

Det är svårt att vara rolig och dessutom nästan omöjligt att både vara roligt och litterär, placeras i de fina sammanhangen och bli recenserad i morgontidningarna, kan vi läsa i lördagens SVD http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_3055981.svd.  Jag håller absolut med, det är inte lätt att hitta roliga böcker som inte samtidigt är flåshurtiga och förutsägbara varken inom vuxenlitteraturen eller barn- och ungdomslitteraturen. Det är nog det jag får mest frågor kring av föräldrar, tips på roliga böcker till deras barn i mellanålder eller tonår. Två vuxenböcker har fått mig att skratta högt åtskilliga gånger under läsningens gång. Den ena var Bridgets Jones dagbok av Helen Fielding (den första - när den var alldeles ny, tämligen okänd och absolut inte filmad) och den andra var Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi. Fay Weldon skrev också roliga böcker, i alla fall förr, även om satiren ibland fick skrattet att ebba ut. Och John Irving och Joseph Heller. God som guld skulle jag gärna läsa om.